Ja, så här såg Laila ut när hon öppnade dörren. Jag ringde på (nu i efterhand alldeles för mycket) och Karin stod redo med kameran. Laila talade om att hon undrade vad Karin gjorde där... och när hon öppnade dörren ännu mer så stod ju även jag där :)
Det blev mycket diskussion om "varför" och "nu förstår jag" ; varför Laila skulle upp en speciell tid, varför det skulle vara städat, varför Per och Fredrik skulle till fotostudion just idag. Men så blev ju Per även "utskälld" för att han inte hade handlat mat. Men vi försvarade honom och talade om att vi skulle bjuda Laila. Och hur hade det sett ut om Per hade laddat upp med mat för 7 personer (tanken var ju att vi skulle ha varit fyra som överraskade) i stället för fyra. Och så fick de plocka upp extrasängen eftersom jag skulle sova kvar där, den hade nyligen åkt ner då de hållt på att städa. Men Per kunde ju inte säga "nej, den behåller vi uppe".Men i det stora hela blev hon överraskad, glad och lite tårögd över oss goa vänner (inte "så kallade" ;)) och det känns bra!
Men inte tog det allt för lång tid innan vi satt vid bordet och scrappade / gjorde kort / stansade / laminerade.
Här ser Laila mer normal ut :)
Karin(som har en alldeles egen historia om hur hon kom hem till Laila).
Jag håller på att producera ett beställningskort.
Karin var den av oss som var mest produktiva... vet inte hur många kort hon gjorde - och dessutom på denna lilla yta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar