En god vän till mig ska separera... det känns så hårt! Jag hoppas att de båda får det bättre och att de ändå kan ha en relation, mest med tanke på barnet.
Fick reda på det idag. Strax efteråt var jag på väg till min buggkurs - men var faktiskt på väg att åka hem till henne i stället. Men jag tog mitt förnuft till fånga. Bättre att hon får ta steget till att prata när hon orkar än att jag ska pusha på det. JAG TÄNKER PÅ ER!
Jag hoppas att jag kan vara till hjälp! Så snälla, säg till om det är något jag kan göra!
1 kommentar:
Tack!
Skicka en kommentar