onsdag 20 januari 2010

Rapport efter olyckorna - del 1

2010-01-18, del 1
Bilen vibrerar skapligt. Vid Stavsjö påfarten till motorvägen låter den mer än vanligt och dessutom piper den till en gång. Två bilar lägger sig i vänsterfilen för att släppa ut mig. Den ena av dessa åker om oss båda. Jag ligger bakom den andra bilen ett tag för att få upp min fart. Efter en stund åker jag om bilen och precis när jag svänger in i högerfältet så börjar bilen tippa på vänster sida och den slirar som en orm. Jag håller mig på väggrenen en stund tills jag landar i snödrivan med nosen intryckt och bakdelen står så mötande bilar ser den. På med varningsblinkers trots att de kanske inte gör så stor nytta för de som åker förbi.

När jag plockat upp väskorna som ramlat ner och lagt i alla saker igen så ringer jag Lars. Får dock vänta då han pratar i jobbtelefonen. När han väl svarar mig så bryter jag ihop och försöker berätta vad som hänt. Under tiden så ser jag en polisbil komma och strax sätter han på blåljusen och parkerar en liten bit ifrån min bil. Jag säger detta till Lars och jag undrar varför de inte kommer ur bilen. Men det gör de efter en stund och när de kommer fram till mig så lägger jag på luren.

Det första den knubbiga polismannen gör är att sträcka fram alkoholtestet. Jag kläcker ur mig ”ska jag blåsa?”. ”Ja, det är klart” får jag till svar. Han vill även ha mitt körkort vilket jag ger honom.

Den långa polismannen kommer med kommentaren ”Det är ju inte ens halt idag”, när han frågat hur det här gick till. Ingen av dem frågade hur det var med mig!

Jag talade om att det kändes som att bilen tippade bakåt och jag åker på metall. Jag kliver ur bilen på passagerarsidan då det är fullt av snö på min sida. Han går runt bilen och jag följer efter. Han sparkar på däcket och säger ”Det är ju i alla fall luft i däcket”. Ja, svarar jag.

Tror vi går några varv på sidan av motorvägen.

Efter en stund tycker de att jag ska försöka backa bort bilen för att sen kunna åka vidare. (tänkte att jag åker inte en meter med denna bilen!). Jag kliver in igen från passagerarsidan och startar bilen och lägger i backen. Han lägger handen på motorhuven. Jag gasar men det händer inget. Då frågar han om jag har lagt i backen. Ja, svarar jag. Då kommer han runt och sticker in handen för att känna att jag verkligen har det. Så säger han att jag ska lägga i ettan och köra framåt. Jag tänker att det går ju inte med tanke på all snö och att jag troligen inte har alla fyra däck på bilen. Men gör som han säger. Då säger han ”det är nog fel på växlarna”.

De börjar prata om bärgning. Jag ringer Lars för att kolla om det är okej. Det är det. Jag säger till poliserna att jag inte kan numret. Men det har vi, svarar den långa. Och han ringer till bärgningen.

Jag kliver ur bilen och då kommer de på att motorhuven ska öppnas. Den långa öppnar motorhuven inne i bilen, och den knubbiga öppnar på utsidan. Och det första han känner på är batteriet. Det sitter löst och det är inte bra. Hade du voltat så hade det gått riktigt illa. Ja, svarar jag. Det är fullt av snö i hela motorhuven.

Jag tänkte ringa till jobbet och tala om att jag blir sen. Men jag får svaret ”Det kan du göra sen!” av den långa. Så jag lägger ner telefonen igen.

Vi går till polisbilen och den knubbiga skriver ett papper. Den långa tar fram en bok och de hittar vad det blir för markering för löst batteri. En tvåa som innebär besiktning av bilen. Hade det varit risk för brand hade jag fått en trea – innebär att jag inte får köra bilen? Men jag ska ändå besikta bilen den vanliga tiden, säger den knubbiga. Ja, det visste jag väl, tänkte jag.

Den långa frågar om jag kan registreringsnumret. Och det kunde jag och talade om så den knubbiga kunde skriva in det. Den långa knappade in något i polisbilen och sade ”Marita”. Ja, svarade jag. Så säger han ”inga tidigare anmärkningar”. Nej, jag har kört ordentligt i alla år. Den knubbiga frågar hur långt bilen har gått. Den långa går till bilen och kollar och säger 18374. Nä, säger jag, det stämmer inte och går mot bilen för att kolla bensinkvittona. På det senaste står det 21374. Den långa kollar i bilen igen och säger ”oj, missade tvåan”. Den knubbiga fick ändra på lappen.

Fick sätta mig i polisbilen. Jag kläckte ur mig ”Första gången jag sitter i en polisbil”. Inget svar utan bara mummel från båda. De diskuterar och de backar in sin bil närmare snödrivan för att inte bli påkörda.
Jag försöker vara trevlig och fråga om de inte hade annat att göra. Den långa svarar att de måste stanna och göra det här innan de kan fortsätta med det andra. Det är fikat som de får vänta med. Ja, det får jag också, svarar jag. Det tar lång tid innan du får det då, svarar den långa. Jag ringer Lars igen. Och han vill prata med polisen om var min bil ska ställas. Han pratar med den långa. Polisen presenterar sig och det gör Lars också. Polisen svarar ”Biva, där har ju jag min bil”.

De har polisradio på och de svarar på anrop med ”64”. De har kontakt med en annan polisbil som också kommer från Nyköpingshållet. Den bilen ställer sig en bit längre bort med blåljus för att varna. Den knubbiga ställer ut en till flammande pinne och står där och viftar med handen att bilarna ska sänka hastigheten.

Efter en stund kommer bärgningsbilen. De pratar lite. Sen börjar de dra min bil bakåt upp mot bärgningsbilen. Jag står på vänster sida om min bil. När jag ser att vänster framdäck inte följer med bilen säger jag ”ursäkta, men däcket följer inte med bilen”. Då stannar de och går fram och tittar. Jag tänkte bara ”skönt, nu kanske de tror på mig”. Men de var lika otrevliga i alla fall. Killen rullar upp bilen och hämtar däcket och lägger det bakom bilen. Vi åker mot Kolmårdsavfarten och jag pratar med Lars som sedan pratar med bärgningskillen. Vi lämnar bilen vid Stavsjö värdshus för att släppa av bilen. Jag frågar var jag blir avsläppt. Han frågar var jag jobbar och jag svarar på Vrinnevisjukhuset. Ja, kanske säger han, men helst inte, kanske vid resecentrum. Ja, det blir bra. Jag ringer Britt och frågar om hon kan hämta mig men hon blev skjutsad och hade ingen bil. Ringer till Ann som hade bil och skulle hämta mig.

7 kommentarer:

Monka sa...

Din stackare!! Vilken otur. iaf skönt att du klarade dej utan skador, otäckt att stå så där på sidan av vägen.
Nu har du haft tillräckligt med otur, så nu vänder det...=)

Kram!

Marie-Louise sa...

Vet ju att du mår bra för vi sågs ju igår ! Skönt! =) Men fy säger jag bara, är inte polisyrket ett serviceyrke???

Suz sa...

Hej min vän! Men kling och klang gjorde sitt jobb... GRRRRRRRRR fy fanken för detta!
Men du...INTE idag igen!!!! Jag är glad att du inte är skadad iaf! Detta skit väder jag vill ha vår NUUUUUUUUUUU!
Varm Bamse kram Suz

Anna sa...

Gud så otäckt...
Vilka otrevliga poliser, ingen känsla överhuvudtaget.... Sånt bemötande behöver man verkligen INTE i en sån situation.
Ta hand om dig!
Kram kram

Nina sa...

Inte igen! Tur att det skedde på en parkering och inte på motorvägen iallafall... =)
Du får väl ta bussen tills snön har smält du *hihi*
Kramar Nina

Jenny sa...

Vilka hemska dagar du haft med bilarna. Hoppas det blir bättre men i detta väglag kan allt hända TRåkigt med poliser som bara vill sätta sig på oss vanliga dödliga. / jenny

SCRAPGRODAN sa...

Ops, vilken otur men jag är glad att du inte blev skadad.
Ha det bra.
Kram